Början till allt

Telefonen ringer och vännen Maria Blom vill starta ett skivbolag med sju skönsjungande kamrater som, enligt henne, bör höras på skiva. Vi strålar samman och bestämmer oss för att bilda förening i oktober 1993.
En del av oss har gett ut skivor förut, andra inte, men vi är alla trötta på musikbranschens likformighet och vill ge ut vår egen musik på egna villkor. Vi är från början: Maria Blom, Eva Hillered, Malena Jönsson, Nike Markelius, Elsie Petren, Karin Renberg, Karin Rudfeldt och Ebba Forsberg.

Vi börjar ha möten i varandras kök, över en skål soppa, enade om att klimatet i branschen är alltför kallt och att vi, i egenskap av varma starka låtskrivare och musiker skall ändra på det!
De multinationella bolagen som väljer artister efter snabbt växlande trender i hopp om omedelbara vinster skall nu få konkurrens av DIVA, åtta egensinniga artist-direktörer.
DIVA, som vill skapa en alternativ, oberoende, demokratisk grund för musikalisk bredd och kvalité, för musik med andra ambitioner än att ligga på topplistor och sälja sexsiffrigt. Där den enes vinst skall ligga till grund för följande projekt, att ge nästa artist full frihet, vars vinst i sin tur skall plöjas ner i ytterligare produktioner.
Där var och en ömsom befinner sig i det konstnärliga rummet och ömsom sköter kontor och marknadsförings- sysslor åt andra.
Med stor entusiasm och ordrikedom smides nu planerna för den första produktionen: en samlings.-CD med bolagets samtliga artister.

Vi bestämmer oss för att inte skuldsätta oss. Det måste finnas andra sätt! Fantasi och flippade ideer har vi gått om. Först gör vi ett mäkta uppmärksammat pressutskick, skrivet av Nina Lekander, med rubriken: ”Nytt skivbolag! DIVAN som utmanar etablissemanget.” Skivbolagsfolk och journalister blir provocerade, imponerade, skeptiska, nyfikna men mest vad det verkar glada och förväntansfulla. Nyhets och kulturprogram på TV följer oss. Spaltmetrar skrivs i hela landet. Allt detta följs av ett antal hejdundrande stödspelningar. Under rubriken:”AVNJUT MUSIK BLAND DIVORNA-BIDRA SAMTIDIGT TILL SKIVORNA” spelar alla Divorna samt våra fantastiska vänner som gör det möjligt med sina insatser som musiker, skådespelare, biljettrivare, dörrväktare, barpersonal, krogägare, poeter, dansare, rockband, ståuppkomiker, konferencierer, stylist, DJ och operasångare.

Namnkunniga artister såsom Stig Vig, Ika Nord, Plura Jonsson och Marie Bergman är några av dom. Alla brinnande för att ge sitt stöd åt projektet. Och vilka kultkvällar det blir! Mosebacke, Cafe 44 och Studion har aldrig varit sig lika efter det… Inte nog med detta… Skivbolaget DIVA inbjuder dessutom till en unik och exklusiv konstauktion, där kända och okända konstnärer bidrar med verk föreställande… just det, en DIVA! Här ser vi tavlor av bl.a. Ulf Lundell, Channa Bankier och Amanda Ooms gå under klubban. Alla intäkter går oavkortat till DIVA.

Ett mycket annorlunda och uppskattat evenemang i skivbudgeteringssammanhang…!

Optioner på första skivan

Vid den här tiden säljer vi också optioner på den första skivan. Folk köper helt enkelt skivan i förväg, innan den är inspelad. Och stödjer på så sätt framställandet. Hundratals värdepapper går ut och alla som är kloka nog att köpa pappret kallat: ”DIVOR SÄLJER SKIVOR I DRIVOR” får sedan sin CD levererad på posten. Nu har vi fått ihop tillräckligt för att gå in i studion. Arbetet, som redan skänkt oss och så många andra så mycket glädje, går vidare…

Första samlingen spelas in

Vi enas om studio och inspelningstekniker, men spelar alla med olika musiker. Slutmixen och färdigställandet av helheten står Michael Blair för. Nu har vi bråda dagar. Det är mycket som skall klaffa. Klockan tickar och tid är nu likamed sedlar som fladdrar iväg. Många är dom som stödjer oss. Som är med och hjälper till att rulla igång den stora farkosten. Ge oss styrfart. Det är bandtillverkare, musikaffärer, stylist, fotografer, cover-designer och tryckeri. Det är återigen musiker och konstnärer, intresseorganisationer och producenter, som alla jobbar i stort sätt gratis och dessutom tycker det är ROLIGT ATT VARA MED!

Vi startar ett eget förlag, DIVA-MUSIK, och bestämmer att 33% av alla STIM-pengar säkras in i skivbolaget. Vi skriver också ett kontrakt med varandra, långt mer fördelaktigt än något annat skivbolag någonsin givit någon artist! Men… viktigast av allt… vi lovar varann att om nån av oss får en mega-hit och tjänar multum så skall denna någon dela med sig… öga för öga, tand för tand, enade i jungfrulig arbetsglädje skall också stå enade om medvindens ljuva virvlar rycker tag i ett alster…

Jul och nyår svischar förbi. Det nya året lovar GOTT för framtiden och snart är vi framme i mars och det är dags för mastering! Vi samlas efteråt och lyssnar tillsammans och ur mer än ett öga faller rörda och lyckliga tårar…
Det är sant! Efter allt roligt slit, så är den faktiskt här nu. Vår samlade musik på en plastbit! Och det låter så bra! Vi berömmer varann och enas om att det är oerhört roligt med en sådan samling. Det vi gör är så olika, men helheten känns helgjuten och självklar. Huka er, därute, nu kommer vi!! Inte ens beskedet att Kulturrådet avslagit vår ansökan och beslutat sig för att inte stödja oss, vilket i och för sig var en besvikelse och gav anledning till viss förargelse, kunde ta ner vår sturskhet.
Ett första utskick av skivan går till samtliga intressanta medier i slutet av mars och 20 April 1994 är det release! Stolta inbjuder vi till fest för alla som vill vara med och fira att ”Tolv Spår Från Diva” är klar!
Farkosten rullar. Full gas framåt! Reaktionerna är blandade men tydligt är att vi rört om ordentligt i musik- sveriges lilla ankdamm. Vissa anser bestämt att vi behövs, andra tycker vi kunde stannat hemma på kammaren. Vi erövrar inga topplisteplatser men når ut bra!

Vi reser till Kvinnor Kan mässan i Östersund. Där har vi mässplats gratis mot att vi spelar Annie Lennox låt ”Sisters are doin it for themselves” på mässans invigning. Tillsammans! Vi säljer skivor och får ett fantastisk positivt bemötande av alla som besöker oss.

Resan går vidare… Vid nya sommarmöten bestämmer vi att nästa mål för Skivbolaget DIVA är att alla vi direktörer skall ge ut var sin solo-skiva i tur och ordning. Alla har gått om material. Publiken har inte svikit.
Vi har resurser för att sätta igång nästa produktion. Men vem skall bli den första…?
Vi beslutar att lottning skall få avgöra…
Vi strålar samman i det lilla kontoret vi hyr av re:orient på Tjärhovsgatan i Stockholm. Vi skriver allas namn på små lappar. Vi ber Ozan komma in från rummet bredvid och dra en lapp. Spänningen är olidlig när han ler, ser från den ena till den andra av oss och säger…Eva Hillered!

Eva Hillered

Eva strålar och det dröjer inte länge förrän hon sitter på Gotlandsbåten tillsammans med sin vapendragare, gitarristen Micke Söderlund och producenten Lasse Englund, med kappsäcken full av låtar för att tillbringa hela augusti i Almqvists studio i Visby. Med sig hem har hon en personlig och innerlig skiva. Fylld av längtan och frågor kring kärleken. Tuffa riff och smeksamma melodier. Under hösten fixas omslag och PR-material. Nya kontakter knyts till de gamla och Eva får ett välförtjänt fonogramstöd från Kulturrådet. I februari 1995 firas ännu en releasefest och Eva Hillereds skiva ”jag vet” är ute!

Malena Jönsson och Karin Rudfelt

Nästa lott dras av Malena Jönsson. Hon gör något så ovanligt som en instrumental platta, hennes instrument är pianot. Det är hennes språk, hennes röst i möte med många fina musiker som bl a. Ulf Adåker och David Wilczewski. Vi rör oss nu i lite andra landskap och det känns spännande att försöka hitta nya vägar för denna annorlunda skiva, som andas både ambient och jazz samt tar oss med på rent filmiskt musikaliska resor.

DIVA flyttar med re:orient till nya lokaler på Svartensgatan vid Mosebacke och därifrån ger vi under hösten 1995 ut Malena Jönssons ”Still” Nu har turen kommit till Karin Rudfeldt. Hon beger sig till studio Vettlösa med producenten Jonas Söderström samt ett sparsmakat band där Lotta Johanssons fiol dominerar i kompet till hennes poetiska visor. Starka texter och spännande ljud präglar denna musik där de digitala ljuden slingrar sig samman med de akustiska. Vi konstaterar stolt vilken bredd vi berikat skivaffärerna med när vi i februari 1996 ger ut Karins ”isvisor”.

Blom & Petrén och Nike

Nittonhundranittiosex är ett produktivt år! Nu är alla så sugna… så… varför inte… Inget kan hindra stenen som är i rullning… så det är bara att åka med!
Den fjärde lotten dras av duon Blom & Petren. Maria och Elsie skriver musik och text tillsammans och är skivbolagets enda engelskspråkiga artister.

De spelar tidlös souldoftande rockmusik med ösigt blås och heta röster. Maria sjunger gudabenådat och räknas till sveriges bästa sångerskor och Elsie spelar saxofon med ett sällan skådat klös och här har de fått sällskap av några av Sveriges mest eminenta musiker, bl.a. Janne Oldaeus och Björn Gideonsson som bildar ett tätt band kring tjejerna.
En ösig konsert och releasefest med champagne och rosor i Stockholms city och ”closer” finns ute i april 1996.

Lott nummer fem och nästa i raden av solo-Divor är Nike Markelius. Trumslagerska och sångerska som, förutom sin fullängds-CD, ger ut en diktsamling i samma konvolut. Nike skriver rockmusik och poesi laddad av svärta, humor, längtan och lust. Det är djärv, utlevelsefull 90-talsmusik som inte vejer för vilda och säregna instrumenteringar. Här hör vi bl.a. fina musiker som Staffan Astner, Mia Kempff och Christer Bothen. Glada och stolta bjuder vi på stort kalas i Folkets Hus med grekiskt kök och häftig scenshow i September 1996 och CDn ”nike” med diktsamlingen ”ansikte” är ute!

Så har vi då gått laget runt. Med många nya erfarenheter och kunskaper i bagaget kan vi blicka tillbaka på åren som gått och lätt konstatera vad vi gjort bra och vad vi gjort mindre bra. Det har varit hundår! Många långa slitsamma timmar av helt ideellt arbete… Men ack så fantastiskt roligt! Många stängda dörrar har vi mött, men också många nya vägar att gå, nya namn bland vänner och fiender. Ett större kontaktnät.

Ingen av våra skivor har hittills blivit försäljnings-succé, men konstnärligt och kvalitativt är samtliga skivor bättre än det mesta som ges ut idag, det är vår tveklösa övertygelse. Vi behövs mer än nånsin som forum för det smala, det som annars har svårt att hitta fram till folk. Vi har uppnått våra mål men står nu med en knackig ekonomi.

En ny samlingsplatta

Hur skall vi fortsätta? Vi är bra på att producera skivor, att nå fram till en färdig produkt med små medel. Men vi är mindre bra på att marknadsföra dem. Och framför allt är vi nu så trötta! Några av oss t.o.m. utbrända. Det kostar på att kasta sig rakt ut i en sådan branch och som litet resurssvagt bolag försöka konkurrera om skivköparna med giganterna som rör sig med summor vi inte ens kan drömma om…

Vi summerar med en samlings-CD till. Den innehåller material från samtliga solo-skivorna och lanseras endast i utlandet. Vi kallar den ”Under a Northern Sky – Swedish Female Voices” och den kommer ut i samband med skivindustrins stora festival i Cannes 1997.

En massa magar & Karin Rudfeldt

Sedan är det plötsligt någonting som händer…! Den ena Divan efter den andra kommer till kontoret med putande magar och inte mindre än fyra bebisar föds inom loppet av ett år. Det sägs att kvinnor som lever samman börjar menstruera samtidigt efter ett tag, men att graviditet var smittsamt… Efter denna baby-boom följer en tid av eftertänksamhet.

En omvälvande tid. Så här strax före millenium-skiftet. Nya impulser. Nya krafter. Nya tag. Den slumrande Divan vaknar, sträcker på sig, slår upp sina klara ögon, reser sig och går med kraftfulla steg mot 2000-talet.

Karin Renberg

Men fortfarande är året 1999 och Karin Rudfeldt gör sin andra soloskiva. Tillsammans med bl.a. producenterna och musikerna Rickard Donatello och Joakim Forsberg. Det är rockigare nu, med mer gitarrer och mindre digitala ljud men med lika starka bilder i texterna att låta sig förföras av. Och samma existentiella frågor i det lilla och i det stora… Karins ”resvisor” släpps i februari.

Den efterlängtade Karin Renberg är tillbaka! Full av kraft och nya låtar sitter hon igen leende mitt ibland oss. Maria Blom anordnar en jätte gala på Kulturfabriken med kända artister som Rikard Wolff och Stefan Sundström till förmån för Karins solo-debut. Kulturrådet är också med och äntligen skall vi få höra Karin på skiva. Tillsammans med producenten Lasse Engberg och ett antal härliga musiker gör hon en allvarsam skiva som spritter av poprefränger, mycket gitarrer och stämningsfulla ballader. I april 1999 släpps "farväl tristess”.

Nu har barnen blivit lite större, jorden har snurrat ännu några varv, ljus och mörker avlöser tålmodigt varann och det enda vi har att säga nu, är att äventyret går vidare…